Tankar om tiden

13.02.2016 kl. 10:50

Om du vill inleda din lördag med tankar om tiden rekommenderar jag en serie som jag har råkat få syn på under fredagsbastun. Vierge Moderne, heter den. Fredagsbastun innebär att jag värmer en lånad bastu och ligger under en dammig filt och kollar på en lånad tv medan jag väntar på den rätta temperaturen. Det får inte vara allt för hett utan så att jag kan andas utan att det bränner i luftvägarna och lyfta upp fötterna utan att behöva dra ner dem fort från hettan. Det bästa med tiden är att den ger mig perspektiv. Förr var allting så nära. Precis som en av kvinnorna nämner i programmet kommer vi till ett skede där vi inser att vi inte hinner göra allt. Vi är inte här för att stanna. Vi kan läsa alla gamla dagböckerna och undra vem som skrivit dem. Den där tonåringen var inte jag. Kvinnan: din kropp förändras och du slutar få blickar på stan längre (obs: ingen har väl det som sitt livsmål heller!). Snart är det din dotter de ser på. Lite befriande samtidigt att sluta leva upp till alla kraven. Min kompis mamma beskrev också tiden så bra. Hon kan fortfarande undra vart vimlet och hennes små barn tagit vägen när det nu sitter tre vuxna runt matbordet. Jag är ännu inte riktigt där utan inbillar mig att jag har länge kvar. Det finns delar i mitt liv som fortfarande står öppna och som jag inte har svaren på. Kanske kommer det alltid att vara så för mig. När jag tänker tillbaka finns det även sådant som jag ångrar mig. Sådant som inte direkt har gjort mig till en starkare person. Jag kan bli besviken på hur jag låtit andra prata till mig tidigare. Nu mera reagerar jag på osakligheter och säger i från tydligare. Det finns förstås mycket sådant som jag inte ångrar mig, mera sådant som jag inte ångrar mig. Om jag känner mig rätt kommer jag att fortsätta söka mig till nya sammanhang och jag kommer fortsätta förändras.

Vilken färg är du?

När en fin relation upphört att existera kan det hända att Internet börjar ana något och luskar ut sanningen. Kanske för att påminna mig om att alltid titta allra mest framåt. Plötsligt dyker det upp nyheter om evenemang som heter "Museum of broken relationships" och "Rakastumisen tiedettä Heurekassa". Nu är frågan: alltså vågar man fara till Heureka på lördagen? Jag och Julia funderade på att åka men luras att vi är ett par när vi betalar för biljetterna (mogen inställning).

09.02.2016 kl. 17:21

Mina första glasögon

Det börjar redan bli fem år sedan jag fick mina första glasögon. Jag minns att det var otroligt svårt att välja hurdana som passade mig. Till en början kommenterade alla glasögonen vilket kändes obekvämt. Nu har det svängt och folk kan bli förvånade ifall jag inte har dem på mig. Först behövde jag dem bara ibland, när jag läste, men nu behöver jag dem dagligen. Trots det har jag ändå inte riktigt tagit dem till mig och blivit bekväm i dem. De här bilderna är över två år gamla och jag har på mig mina första glasögon som senare glömdes kvar i en buss. Nu har jag ett par med ljusbruna bågar som sitter på min näsa varje gång jag inte orkar använda linserna.

 

07.02.2016 kl. 21:51

Klädutmaningen

Miilo utmanade mig att berätta mer om min egen klädfilosofi så jag vill ju förstås vara med även om det var lite svårt att få en vettig helkroppsbild utan varken ett stativ eller en assistent. Hon har ju lärt mig att man inte skall ta en bild där till exempel fötterna är avkapade så jag fick ta stolen till hjälp.

Vad gör du för att hålla dig varm under vintern?

Jag försöker klä mig varmt med strumpbyxor under byxorna men det är så obekvämt att sitta inne med dubbla lager hela dagen. I vardagen klär jag mig inte alls tillräckligt varmt utan så att jag klarar mig från dörr till dörr. Om jag på förhand vet att jag skall vara en lång tid utomhus klär jag mig i den varmaste rocken och byxorna jag äger. Jag tycker väldigt mycket om halsdukar och mössor, så sådana har jag gott om.


Vad är din filosofi vad gällande kläder?

Nu samtidigt har jag precis börjat plocka ihop en uppgift som heter "Omat puoleni" vilket innebär att jag tittat tillbaka i bildarkiven. Jag har överraskats många gånger och tänkt, vad har jag riktigt haft på mig? (Precis vad en person frågade mig en gång på en krog: vad har du riktigt på dig. Jag ba: VAD HAR DU SJÄLV PÅ DIG?!) Jag har aldrig varit en modefluga utan sparat länge på mina favoritkläder, prövat mig fram med olika färger och kombinationer, försökt samla på mig personliga detaljer. Jag har en massa roliga smycken och skulle beskriva min stil som avslappnad, småbohem och enkel/klassisk (inget som drar blickarna till sig med stora mönster eller blinbling).

Jag tycker om kläder och tycker själv att min klädstil många gånger ger en bild av mig som person. Jag hittar nästan oanvända kläder på lopptorgen och kan betala en större summa för ett nytt plagg som jag vet att jag verkligen kommer att använda (skor, tröjar eller klänningar). Ibland köper jag kläder som jag inte egentligen behöver, bara för att känna mig vacker.

De bästa kläderna är sådana som jag känner mig bekväm i och som sitter bra på min kropp. Det är lätt att fastna i samma stil och aldrig förändras. Jag söker mig till samma färger eller former i affären men försöker påminna mig själv om att det här har jag ju redan hemma. De senaste åren har jag också börjat använda även mina bästa finare kläder i vardagen för man vet ju aldrig vem man möter bakom hörnet och det är så onödigt att vänta på en endaste festdag för att använda dem.

Jag kan också berätta att jag har svårt att vänta på att använda mina nya kläder/smycken under ett utvalt tillfälle. Utan ibland klär jag på mig dem direkt, går omkring med nya skorna hemma eller somnar kanske med tröjan på (som en gång i Åbo hos en vän då jag tog en tupplur och for till puben med en stor prislapp hängandes på ryggen).

Förra året läste jag boken "Just kids" av Patti Smith och inspirerades av hennes tankesätt kring kläder. Hon kunde klä sig enligt teman "sjöman" eller "turisten" och den tanken roar mig. Jag kan inte påstå att jag nu själv gör så men tänk vad befriande att få "klä ut sig" lite och leka med sin stil och roll utan att tänka på vad andra säger. Det är modigt att inte klä sig som alla andra.

Vad har du på dig på bilden?

En grå kavaj som jag hittade på ett lopptorg för några år sedan. Den var oanvänd. Jag går ofta med svarta tighta byxor och skorna beställde jag för en månad sedan via en nätbutik. Dom passade mig perfekt och jag har sällan känt mig kvinnligare än nu i de här höga klackarna.

Hur piffar du upp din look?
Jag ser till att mitt hår både känns och ser rent ut. Kanske lockar jag det en smula. Jag sköljer ansiktet och förnyar mitt smink, det lilla som jag använder.

Och jag skickar vidare utmaningen till Satu!

31.01.2016 kl. 10:48

Reselistan

Vilken är den varmaste respektive kallaste resan du gjort?

Min varmaste resa var antagligen till Dubai (2013) dit jag åkte tillsammans med min familj när pappa fyllde år. Solen och värmen var nog det enda som föll mig i smaken där. Plus den stora kontrasten till hur jag övernattat under mina tidigare resor. Den kallaste platsen var nog Island (2010). Trots att det var juli gick jag omkring i regnrock och varma kläder en stor del av resan.

Hur länge varade din längsta resa?

Tio veckor är det längsta jag har varit på resande fot och eftersom det var i ett väldigt fattigt land, Nepal,  kändes det som en lämplig tid för mig som egentligen också tycker om att vara hemma. 

Vad är ditt favoritsätt att resa på?

Mina bästa eller skall jag säga mest givande resor har varit de där jag samtidigt deltagit i något projekt, som i Thessaloniki (2014). Då har jag rest ensam men via projekten ändå kommit i kontakt med andra människor på ett naturligt sätt. Det är personer som jag sedan haft kontakt med och träffat i ett senare skede. Sådant har i varje fall gett mig enormt mycket perspektiv på min egen tillvaro.

Favoritland att resa i?

Förra sommaren besökte jag Lissabon (jag reste ensam med mamma för första gången och fick höra sådant som jag aldrig hade hört tidigare) och tyckte massor om staden. Vi besökte även några andra städer längst med kusten och jag blev sugen på att se mer av Portugal. Platser som jag kommer ihåg som "mina platser" är Köpenhamn och Lofoten.

Berätta om en resa som inte blev som du trodde.

När vi besökte Amsterdam (2010) med Julia delade vi rum med Og och Banks vilket redan kan vara en förklaring till att resan inte blev som vi tänkt oss. Men vi besökte även en mindre stad utanför Amsterdam där Julias vän studerade och vi fick ta del av en hemmafest som ja, var något som jag inte hade varit med om förut. En sommar åkte jag och Elena på en festival till Norge tillsammans med en hög finskspråkiga festivalhuliganer och den resan blev inte heller riktigt som vi trodde att den skulle bli.

Vad är den turistigaste platsen du varit på?

Rom (2011) är det absolut turistigaste platsen jag besökt. Visst finns där otroligt vackra hus och statyer och museum. Ja, kanske är det så att hela staden är ett stort museum där stora människorgrupper vandrar omkring eller sitter i en buss eller går en guidad rundtur.

Vilka tips skulle du ge till en turist som skulle vilja resa till staden du bor i?

Besök Karis på sommaren och ta med dig ett öppet sinne. Kanske vi tar en promenad och hittar några smultron uppe på ett berg. Kanske åker vi på en utfärd till en vacker sjö, metar och simmar och cyklar längs med sandiga vägar. Kanske möter vi en bekant och tar en öl på någon terass.

Har du några måsten i reseväskan?

Reservkontanter, favoritkläderna, kamera, bekväma skor, akkuladdare och anteckningsblock där jag skrivit upp olika platser som jag vill se.

Dina fyra bästa resebilder.

Vad är den sämsta resan du gjort?

En gång i Stockholm, när jag var runt 18, började jag må illa och spydde i en roskis i gamla stan. Det var otrevligt. Säkert finns det andra resor, som inte varit fantastiska hela tiden, som Frankfurt där jag stod och höll i vindruvor en halv dag.

Vart skulle du vilja åka just nu?

Jag kunde tänka mig att åka på en längre resa under sommaren tillsammans med Julia. Till Kroatien eller så att vi åker runt i flera länder. Gotland skulle inte heller vara helt fel att besöka.

Vart vill du absolut inte åka?

USA har aldrig riktigt intresserat mig, isåfall mest San Fransisco. Ryssland skulle heller inte bli mitt första val men över lag tycker jag att det är spännande att se nya platser, även i hemlandet. Det behöver inte alltid vara så exotiskt för att göra intryck på mig, bara man har trevligt sällskap, alltid kan man få lära sig något nytt liksom. Jag är så oerhört tacksam för att jag har haft möjligheten att flytta på mig så här mycket fritt från land till land till land. Helt otroligt! Hit får ingen komma men vi får fara vart som helst och delar med oss av våra spännande upplevelser på nätet.

Har du någon resa inplanerad inom en snar framtid?

Ja, tack och lov! Jag har varit så ledsen och trött den senaste tiden. Jag kommer att åka till Paris och ta tåget till Strasbourg över påsken för att hälsa på Sandra som studerar där hela våren.

26.01.2016 kl. 22:25

Pojat

 

"Olis kiva herätä aamulla niin, että tietäisi mitä tekisi ja olis innostunut siitä. Haluisin että asiat muuttuis, mutten osaa tehdä mitään sen eteen, kun en oo varma mistään. On mulla visioita, mutta tuntuu, että ne pysyy pään sisällä. Sitä on vaan niin vitun aikaansaamaton. Haluisin olla normaali. Sitä kävis koulua, niin kuin muutkin ihmiset. Sitä kävis baarissa. Harrastais, nauttis perusasioista, ei tekis pienistä asioista isoja. Olis silleen rento, eikä ahdistunut ja masentunut."

 

En text ur utställningen Pojat som visas i Finlands fotografiska museum just nu. Det var nog det lilla häftet med alla pojkarnas citat som berörde mig allra mest. Jag älskar ärligheten. Ämnet skulle behöva så mycket större utrymme. Vad finns mellan marginalen och framgångshistorien?

24.01.2016 kl. 10:57

Jolin

Jag fick lov av Jolin att visa några av bilderna som vi tog i går hos henne. Hon hade huvudrollen i min senaste uppgift till fotokursen (kraftgivande mys). Vi känner varandra från en lång tid tillbaks och det hela gick naturligt och lättsamt att uföra. Förstås kan det ändå kännas obekvämt att vara framför kameran till en början och det kräver en hel del tid. I uppgiften stod det att vi kan välja en person som vi upplever ha en svårare relation till och vilken vi vill förbättra eller en person som behöver min närvaro just nu. Jag valde den senare och ville uppmärksamma vår vänskap på det här sättet. Vi umgicks en hel solig dag och pratade och vi hann få många lyckade bilder. Nu efteråt när jag ser på dem blir jag riktigt stolt över att känna en sådan här naturligt vacker, stabil och klok vän som Jolin är för mig.

18.01.2016 kl. 16:59

Magmuskler

Min kollega utmanade mig att göra femtio magmuskler per dag enda fram till sista dagen i februari. Jag tror att det börjar bli en vecka sedan starten nu och skillnaden känns redan. Tänk er, en sådan liten övning som inte alls tar länge, bara man gör det regelbundet och varierande. Det svåraste är att komma ihåg utmaningen. Efteråt lyfter jag givetvist alltid upp blusen, tittar efter i spegeln och inbillar mig att svaga rutor formas över min mjuka mage (ni vet så där: tydlig skillnad redan efter första kvällen). Jag har aldrig haft tränade magmuskler så där att det går att urskilja dem och jag har aldrig strävat efter det heller. Min mage hinner alltid bli lagom mjuk till början av juni igen. Och vem ser min mage för den delen?

18.01.2016 kl. 16:42

Samlingen: personliga hem

I dag har jag varit utomhus en lång stund och tankat krafter av vinterlandskap, solen, tonårsvänskap, barns iver, gulliga hästar och skridskoåkning på havet. Jag utförde en av mina fotouppgifter tillsammans med Jolin och därför fick jag besöka ett av de mest inspirerande hus jag känner till. Det finns så många vrår och detaljer att upptäcka där och speciella prylar man kunde skiva om. Bärbara skrivmaskiner från Amerika, gamla handskrivna brev och barndomsnallar som håller ställningarna nattetid. Bara jag skulle få bo i något nära på liknande hus skulle jag vara hur nöjd som helst.

 

17.01.2016 kl. 22:33

Lyckan

Jag hade en kortare text om lyckan på gångs men kom aldrig så långt att jag skickade iväg den. Kanske temat kändes för personligt just då.

"Nattlampans sken gör ljuset mjukt i rummet och halsen din blir månskenslandskap som jag tar bilder av för att visa världen hur bra jag har det. Lyckokontot leverar den kvällen och jag drömmer om en ensam astronaut som landar på mitt bröst. Allt det gamla är som bortblåst när näsan vilar i nacken din. Det doftar lycka här. Jag blundar för en stund men du är kvar. Jag nyper dig i armen men du försvinner ingenstans. Så många gånger tidigare har jag varit smulan i några månader. Jag har varit midsommardoppet, semesterflickan, nyårsnatten. Du doftar kakao och mangotvål. Det är min tvål från början sen blir den vår och sen tar den slut".

17.01.2016 kl. 22:20

Bilden är tagen av min fina vän Emilia Nyberg.

Jag heter Riina och trivs med avslappnade personer, i harmoniska miljöer, i nära relationer, i ensamhet, på väg från en plats till en annan.

Skenet bedrar: jag är inte så lugn som du tror utan jag utmanar mig själv och söker mig till överraskande möten och vågar känna mig obekväm en stund.

 

Elena

Julia

Malin

Minna

Miilo

Satu