Vinterlistan

28.12.2015 kl. 19:26

Hur var din höst?

Min höst var stabil och fylld av vardagliga händelser. Jag hade planerat in en del roligt program under helgerna och dansade två gånger i veckan. Jag besökte Åbo nästan varje vecka.

Vad förväntar du dig av vintern?

Jag ser fram emot nyårets maskerad och nedräkningen till våren som börjar direkt i januari. Jag vill också springa oftare, har en tendens att bli lite melankolisk av mig och springandet lyfter mitt humör märkbart. Jag skall åka till Vasa och hälsa på min tidigare skrivgrupp och utföra uppgifter till fotokursen tillsammans med nära personer, kolleger och ungdomar.

Din bästa vinterbild från Instagram!

Tyvärr har jag ingen bild på lager då jag, sorgligt men sant, sällan rör mig utomhus när det är ljust under vintern. Den finaste bilden är en bild på det gröna huset på andra sidan gatan som jag ser från mitt fönster. På soliga dagar faller det vackra skuggor på fasaden och huset påminner mig om stämningen i mitt gamla hem. En dag kommer jag att bo i en liten lägenhet med gamla fönster och trägolv igen, det har jag på känn.

Vilka är dina favoritspel under jullovet?

Jag har inget favoritspel utan får mest prestationsångest av frågesporter och spel där du behöver bevisa din allmänbildning (kanske för att den avslöjar nivån). Men min styrka ligger i andra former av spel som Alias eller Scrabble, dem tycker jag alltid om.

Vad är den mest välplanerade julklappen du ger bort i år?

De bästa julklapparna jag kom på i år, enligt mig själv, var en biltvätt hos en lokal ung biltvättare åt pappa och ponnyridning vid ridstallet i Billnäs till en av mina gudbarn.

Hur ändrar din väskas innehåll under vintern?

Jag har hittat min gula "åretomväska" som fungerar som matkass, jobbväska och utfärdsryggsäck. Så innehållet ändrar inte beroende på årstid utan beroende på vart jag är på väg.

Beskriv en typisk dag för dig under vintern 2015-2016

Om det är en vardag ringer väckarklockan 6:50 varje morgon men jag har som mål att stiga upp senast 7:30 för att hinna till jobbet. En vanlig dag varierar: jag kan åka på hembesök till ungdomar som upplever att det är för tungt att ta sig hemifrån på egen hand, besöka olika arbets- eller studieplatser, fylla i ansökningar, ordna filmkväll för unga, prata med unga på ungdomsverkstaden och uppmuntra dem att se sina goda sidor. På kvällarna går jag på bio, hälsar på någon kompis eller myser till det hemma.

...den här listan tog länge att fylla i, jag måste ta en paus!

 
 

 

 

Någon slags vän

Jag såg en fin film i kväll. Den handlade om en liten flicka, Hushpuppy, som levde tillsammans med sin pappa vid ett träsk. Hon pratade poetiskt och var stark som bara den. Hon kunde räkna de stunder hon varit i någons famn, på två fingrar. Hon stod öga mot öga med ett gigantiskt vildsvin och sa: your my friend kind of.

(Nu när jag skrev ordet famn fick jag en stark lust att få vara i någons varma famn, bli omfamnad så där att det är omöjligt att komma loss. Famnen måste vara en av de tryggaste platserna på jorden).

10.01.2016 kl. 21:54

En liten anteckning

Under jullovet spekulerade jag mycket över det där ljudet från andra våningen och inatt kom jag fram till ytterligare en möjlighet: hemvården. Det kan hända att en hemvårdare besöker någon äldre person ovanför mig varje natt, tömmer flaskan med urin, plaskar med vatten och går över golvet med sina isdubbade skor. Varför inte? Jag har försökt skriva några rader varje kväll i mitt nya anteckningsblock med skrivmaskiner och ordet write på pärmen. Påminde mig om att det egentligen inte behövs annat än rutpapper och en bekväm penna för att skriva. Det man skriver lär inte bli vackrare bara för att blocket är det. Annat märkvärdigt som hänt i mitt liv: Blanca var i Finland på semester. Vi deltog i samma projekt på Island för över fem år sedan och nu möttes vi. Det var märkligt men de hade råkat hyra en lägenhet på samma gata, en väldigt kort gata, där jag bodde när jag bodde i Helsingfors. Tillsammans med sin pojkvän har de nu rest runt i tre år och arbetat med olika fotoprojekt om beroende i olika former. När jag såg på dem kunde jag nästan känna av symbiosen. Alla länder, alla tankar som de delat med varandra hand i hand utan tvekan. De kan nästan inte urskilja längre, vem av dem som tagit bilderna.

08.01.2016 kl. 20:30

Vi började med att singla slant

Sedlarna prasslar i handen på den lilla flickan som precis lyckats övertala oss att spela bordsspel tillsammans. "I den här familjen är vi dåliga förlorare", varnar de mig på förhand. Trehundra, tre orangea sedlar. Vi börjar från pyramiden och huset med de höga tornen. Jag väljer den vita spelpjäsen för att skapa balans med sinnestämningen i bröstkorgen. Tärningen snurrar runt på bordet och stannar på fyra. Flickan flyttar sin spelpjäs fyra steg och en till när ingen annan ser. "Jag öppnar". Hundra, en orange sedel och hon vänder brickan. "En smaragd", ropar hon med iver i rösten. Jag spelar med och har två alternativ. Två knappar att nå med fem steg. Det går att urskilja en djup vikning i den ena och innan jag hinner bestämma mig pekar flickan på den vikta och säger "där är den". Jag hittar, jag flyger, jag vinner och skakar hand med två av medspelarna. Den tredje, han stirrar tomt förbi mig.

05.01.2016 kl. 19:19

Andra våningen

 

"Jag vaknar av svaga knäppningar från andra våningen. Halv tvåtiden. Det påminner om klackskor eller små kulor som faller systematiskt över golvet. Inte tillräckligt högt för att berättiga klagomål på anonyma lappar men lagom högt för att kroppen sakta skall vänja sig. Först är det bara ibland men senare varje natt. Jag vänder på mig i sängen, halv tvåtiden. Någon spolar med vatten, öppnar gnisslande skåpdörrar, knäpper i golvet. Jobbar du skift, delar du post, har du autistiska drag när du rutinmässigt vaknar, stillar ditt behov och distraherar sinnena med ljud. Andra höghusljud: nysningar, överdrivet hög volym på kvällsnyheterna, dörrklockor, telefonsamtal med dålig hörsel, gräl, fest, musik, pianospel, trumpet, sång, dramatiska ångestsnyftningar, ljudliga stön när paret Koponen avslutar sina lustar på andra sidan väggen. De känner verkligen varandra, tänker jag, när de vågar låta så där och dela njutningen med hela grannskapet."

05.01.2016 kl. 18:55

Bollywood

Nu är det redan tredje läsåret som jag är med och dansar i den lokala föreningen Hurja Piruetti. Jag dansar med en grupp kvinnor i olika åldrar. De flesta är äldre än mig. Jag vet inte varför jag vill påpeka det. Kanske för att jag naturligt nog funderat en del på min ålder den senaste tiden. Hur skrynklig kommer jag att bli? Årets tema är glädjande nog Bollywood. Nästa vår kommer vi att uppträda iklädda färggranna tyger, stora dukar och gulddekorationer. Vi skall forma fingrarna som lotusblommor utan att se ut som små ekorrar (det är svårare än du tror). Det har skett en tydlig förändring gällande min nervositet och att dansa uppe på scenen framför en livslevande publik. Första året vågade jag knappt titta någon annanstans än på mina egna tår men kunde känna ett lätt flow efteråt när jag klarade av det. Andra året var jag mer självsäker och bara den första darrande gången var över kunde jag se fram emot att uppträda på nytt. Jag hade ju övat samma dans hur länge som helst. Ingen såg bara på mig (en nyttig övning med tanke på livet i allmänhet). Det var helheten som räknades. Plus att alla hade roligt. För tillfället är vi ganska långt ifrån målet men det är ju ännu länge till april. Min egen klänning är redan under arbete och nu gäller det att finslipa dansstegen så att jag klarar av att le lite också. Mitt största Bollywoodleende.

01.12.2015 kl. 19:10

Candle in the wind

Varje gång jag hör sången Candle in the wind spelas förs mina tankar till prinsessan Diana. Vet inte riktigt varför, men när hon dog i bilolyckan, hade mamma klippt ut en stor bild på henne och klistrade upp den på vårt kylskåp. Där log Diana under våra kylskåpsmagneter varje gång jag gick till köket. Hon var väl också en världskänd ikon för godhet. Kanske vi människor fungerar så, vi behöver något som känns större än oss, någon som har mer makt än oss att påverka. Det känns lite tryggt trots att vi vet att prinsessor inte heller är helt odödliga.

30.11.2015 kl. 23:19

Malala på hemvägen

I dag drog min arbetsdag ut så pass länge att jag kunde gå direkt på bio när jag slutade. Jag ville se filmen om Malala och passade på då den inte visas många kvällar här. Jag har läst boken om henne tidigare och kan ju inte annat än att se upp till en ung person som lyckas nå ut till så många människor. I korthet togs det även upp en del kritik som har riktats mot henne, om att hon bara är en vanlig flicka, att det finns andra som arbetar minst lika mycket för att förbättra situationen i Pakistan och att jublen kring henne är ett medvetet mediafenomen. Den meningen stannade länge kvar i min tanke trots att filmen fortsatte. Hon är bara 18, vad mer kan vi kräva? Hon gör redan skillnad. Hon är förebild för tusentals flickor. Det är liksom inte helt fel att arbeta för flickors rätt till utbildning och att vara en symbol för fred i världen. Värre mediafenomen har jag hört talas om.

30.11.2015 kl. 22:55

Ståplatser på Stormskärs Maja

Den här helgen firade vi Julia och hon fick sin försenade födelsedagsgåva. Jag hade bjudit henne på en kulturdag och hon valde att se Stormskärs Maja. Vi råkade få de sista lediga platserna som fanns bredvid varandra, uppe på andra balkongen och längst bak i hörnet. Varierande sebarhet, stod det på hemsidan när jag bokade biljetterna. Varierande komfort. Vi var tvugna att stå upp långa stunder under pjäsen för att se ordentligt. Ser ni något bakom min breda rygg, var det en man som frågade oss i pausen.

 

Det var ändå en rätt speciell stämning att sitta högst upp i värmen. Rakt under alla vackra takmålningarna och den enorma kristallkronan. Några glödlampor hade brunnit ut i takkronan jag undrade hur de gör när de byter lamporna i den. Jag tänkte om det var så här när de fattigare gick på teater förr. Blev det så här ifall du smög dig in i den mörka salen stunden efter att pjäsen börjat, för att få en glimt av den högre klassens nöjen.

29.11.2015 kl. 22:50

Namnsdagen

Jag har namnsdag idag, Riina. ​Vi brukar inte fira namnsdagar med kaffebjudningar i min familj men det finns en liten tradition som lever vidare om inte årligen så i varje fall då och då.

Det är så att min mormor Kaarina och jag har namnsdag samma dag och när morfar ännu levde brukade han hämta en varsin röd julstjärna åt oss. Nu är det redan femton år sedan han hämtade de sista julstjärnorna. Idag kom jag att tänka på honom och överraskade mummo med en julstjärna. Hennes glada min gjorde min dag. Pappa i sin tur överraskade mig med en vit julkaktus. Jag vet inte om han glömde någon detalj i traditionen eller om han bara ville krydda till det där vanliga.

25.11.2015 kl. 21:38

Bilden är tagen av min fina vän Emilia Nyberg.

Jag heter Riina och trivs med avslappnade personer, i harmoniska miljöer, i nära relationer, i ensamhet, på väg från en plats till en annan.

Skenet bedrar: jag är inte så lugn som du tror utan jag utmanar mig själv och söker mig till överraskande möten och vågar känna mig obekväm en stund.

 

Elena

Julia

Malin

Minna

Miilo

Satu