Bongo

I år fick jag följa med till Rosala över midsommaren. Jolin och barnen visade mig runt ön, vi simmade, badade bastu, latade oss på klipporna, rodde till närliggande platser och hade turen att få besök av en säl två kvällar i rad.

"Det var först när plåten trummade mot berget som det gick upp för mig varför båten fått namnet Bongo."

12.07.2016 kl. 22:30

Kroatien

Det blir ändå sen en resa för mig i sommar. Jag kommer att åka till Kroatien tillsammans med Ibrahim som jag lärde känna i Grekland för några år sedan. Jag är så glad för att jag rest runt en del och råkat möta bra människor på vägen. Han är en av de livsgladaste och välmenande personerna jag träffat så det känns tryggt att åka runt med honom i tio dagar. Vi tänker oss Zagreb, Rijeka, Pula och Zadar. Yalla, yalla! Kroatien är verkligen ett hett resmål just nu men jag har länge velat åka dit, tipsa oss gärna om sevärda platser om du redan varit där!

 

07.07.2016 kl. 21:13

Frågorna som kunde undvikas

Ett annat tema som ibland stryper mig kring halsen är den här återkommande frågan om barn, som folk verkar fråga av alla runt 30. Ellen var inne på det för en tid sedan och hennes budskap skall absolut spridas. Jag tycker att det är synd att det görs ett sådant nummer och en så stor skillnad på vem som har och vem som inte har barn. Som om jag inte skulle veta något om lyckan och livet? Det är ju inte som om jag skulle vara avskärmad från barn bara för att jag inte har några egna. Däremot brukar jag helt frivilligt ta med mig andras barn på utfärder och teatrar och kaféer. Det finns redan så många barn som mår krassligt på grund av sin uppväxt. Cassandra är en av flickorna som jag brukar umgås med rätt mycket. Senast var vi på en fotoutfärd tillsammans. Ibland fotade jag henne och hon fotade mig.

"Jag har glömt bort hur det kändes när blommorna var högre än mig när jag plockade buketter, skrynklade ihop bladen i min lilla näve och höll i dem hårt, hårt."

07.07.2016 kl. 20:33

Om att bo ensam

Jag uppdaterade Ratatas Instagramkonto förra veckan och föreslog att mitt nästa inlägg kunde handla om fördelarna och nackdelarna med att bo ensam. Det är bra att enmanshushållen lyfts fram med tanke på att det finns över en miljon sådana i vårt land. Ofta skrivs det om de negativa sidorna, om att det är dyrt att betala hyran med en lön och att det blir ensamt. Därför blev jag glad när en person skrev en kolumn om fördelarna (få komma och gå som man vill/inget familjevåld). För det betyder ju inte automatiskt att det är synd om alla som bor ensamma utan det ökade antalet enmanshushåll visar snarare att det nu mera är möjligt att klara sig på egen hand, utan att vara ekonomiskt beroende av en partner.

+ Efter en social arbetsdag behöver jag tomrum där tankarna får vila utan diskussioner.

+ Jag behöver inte gräla om vem som sköter hushållssysslorna. Min mardröm är att bli den som plockar upp, diskar, tvättar byk och lagar maten medan en den andra personen byter bildäck två gånger i året.

+ Jag får inreda helt i min egen smak och flytta sängen mitt i rummet för en månad om jag känner för det.

+ Jag kan bo litet och minimera mängden prylar. Den här veckan har jag fört bort överflödiga kläder från skåpen och stolar från källaren. Jag fylls av någon slags harmoni när jag kan ha översikt av vad som finns i mitt hem.

- Det blir dyrare att bo ensam i längden. Jag betalar en hel hyra varje månad och förpackningarna i affären är oftast planerade för familjer.

- Det skulle vara roligare att planera, tillreda och äta middag tillsammans.

- Ibland saknar jag att dela min vardag med någon och få berätta små händelser från dagen. Jag är inte värst förtjust i att prata i telefonen men brukar chatta rätt mycket som kompensation.

- Jag har ingen att skylla på om det plötsligt blivit oredigt hemma.

Kommer du på något annat? Jag har inte skrivit blogg på en tid och känner mig lite rostig.

07.07.2016 kl. 20:02

Luftballongsresan: väntar

Meterologen hade ringt och meddelat att vindarna är för kraftiga för vi skall kunna ha en någorlunda trygg luftballongsresa i kväll. Jag som hade sett fram emot att sväva tyst över en rosig himmel, peka ut den vita Domkyrkan från luften och följa med de små, pyttesmå, punkterna som rör sig över torget. Jag skulle söka upp båtarna på havet, i kikaren, se hur öarna är formade och hur färgerna fördelar sig. Är det som på kartorna? Skillnaden på tallskog och björkskog, landsvägar och bergsklackar, tusen meter elledning och ett stort blått mönster av sjöarna. Kanske skulle du råka sitta på någon trappa, titta upp mot korgen och fundera vem som flyger där.

22.06.2016 kl. 10:04

Om att gå på linje

Ursäkta att jag avbryter dig men kan du stanna här? Ja, exakt här! Det råkar nämligen vara en perfekt plats för att gå på linje.

(Jag känner till vägen och försöker hållas kvar).

Känslan: du har kommit till ett skede där du inte minns annat än att du gav bort en överflödig gitarr till en vänsterhänt konstnär som kallar sig för Smokey (originellt, inte sant!), som sjunger om döden och brukar avsluta sina uppträdanden med att slå sönder instrument. De krossas våldsamt mot scenens golv och får aldrig en ny chans att spela kärleksballader för en nykärskåt publik. Inne i just den här gitarren hittades ändå en sliten etikett med uppmaningen: du skall vara med någon som är snäll mot dig.

21.06.2016 kl. 23:54

Skrivlusten och anteckningar

Vi skall träffas med vår skrivgrupp i Hangö nästa helg och jag har försökt väcka min pausande skrivlust med att göra små anteckningar i vardagen. De senaste dagarna har varit fulla med nya intryck för min del. Varje gång som jag rör om i min vardag och bryter de vanliga tankebanorna börjar det dyka upp mycket roligare anteckningar. Helt naturligt förstås. En del säger att de behöver tomhet och rum för sin egen fantasi, något monotont och alldagligt, för att kunna skriva sina bästa texter. Jag är nog en av dem som inspireras mer av vimmel, spontana händelser, högläsning och historier om hur vi kan känna igen ett troll i en vanlig människa (spetsigare öron, dold svans, ingen snorränna under näsan).

"Armbågorna fick sig en varsin törn och den ena skinkan var blå av märken följande dag. Det är inte som om jag skulle ha saknat att göra mig illa, flyga oväntat i luften och landa i asvalten så att hjärnan skakar. Men nog spänningen i att bege mig ut i okänd mark, darra mig fram på nybörjarben och fullständigt skita i hur gammal jag var när jag började."

08.06.2016 kl. 21:59

Mina tankar kring veckans tema

- Det är i sammanhanget viktigt att man pratar om sig själv och om sina bilder i en positiv ton.

- Vi vill att flickorna ska känna sig vackra, uppmärksammade, betydelsefulla och viktiga.

Jag fick uttala mig i tidningen Västra Nyland och de här meningarna är kanske lätta att säga men svårare att stå för. Det är så lätt hänt att man pratar/tänker illa om sig själv även som vuxen.

Eftersom temat den här veckan har varit psykisk hälsa vill jag också delta med att visa hur jag tampas med svårare perioder och erfarenheter i mitt liv.

1) Jag försöker konstatera: fy fan jag mår skit nu och så mår alla ibland, ingen kommer undan.

2) Jag tror inte på alla jubel- och hoppbilder som finns på sociala medier. Jag loggar inte in lika ofta utan försöker fokusera på mitt liv och på de intryck som finns omkring mig just då.

3) Jag skriver till några vänner om att jag inte mår så bra, berättar om vad jag har varit med om, vågar fråga om det är okej att hälsa på trots att de har fullt upp med sina familjeliv.

4) Jag tar kontakt med en utomstående person som inte har ett känslomässigt band till mig. Pratar ut, gråter, bollar tankar, lyfter fram mina styrkor.

5) Jag håller mig aktiv och håller fast vid rutiner. Springer trots att det känns tungt, går på bio, gör något frivilligt, dansar, umgås med barn, umgås med personer som jag får vara mig själv med.

6) Jag skriver, åker på utfärder, vistas i naturen, läser, tar bilder, lyssnar på musik, prickar in något kul program att se fram emot.

7) Jag tackar nej. Jag försöker ta det lugnare, inte känna dåligt samvete för att jag säger nej och väljer att vara för mig själv om jag inte orkar vara social den dagen.

8) Jag minskar på kraven. Om ni andra ständigt orkar kämpa och pressa er till framgång så har jag ganska lätt för att vara nöjd och tänka: jag blir inte lycklig av det ni blir lyckliga av.

29.05.2016 kl. 10:17

Tvårummaren

Om somrarna förvandlas mitt hem till en tvårummare med ett litet kök. Det råder en vänlig atmosfär ute på balkongen, Kotten är hemma.

Ibland är det fint att somna med svaga ljud i samma rum, höra hur vännen andas i sin sömn.

Kanske drömmer hon om fågeltapeter och flätmönstren ovanför min säng.

26.05.2016 kl. 23:27

Redan från början

Bakom nerklottrade husknutar och skyltar, tillträde förbjudet, hittar vi tillräckligt starka grenar för att bära både dig och mig och alla våra sorger.

Du visar mig gamla gömställen och vi skrattar för vi skulle fastna i hålen nu om vi skulle försöka krypa in.

Mina vita tygtossor svartnar runt tårna när fötterna omfamnar de lägsta grenarna. Jag drar mig upp med armkrafter och barken river bekant i handflatorna.

Du faller väl inte, frågar en röst lite högre upp i trädet. Jag vill svara: vet du, jag har fallit så många gånger, men här står jag på de yttersta grenarna och det behövs mer än en orolig vindpust för att få mig att vingla.

Det finns mycket som jag inte saknar, men att klättra i träd, det var min specialtalang från början.

25.05.2016 kl. 23:20

Bilden är tagen av min fina vän Emilia Nyberg.

Jag heter Riina och trivs med avslappnade personer, i harmoniska miljöer, i nära relationer, i ensamhet, på väg från en plats till en annan.

Skenet bedrar: jag är inte så lugn som du tror utan jag utmanar mig själv och söker mig till överraskande möten och vågar känna mig obekväm en stund.

 

Elena

Julia

Malin

Minna

Miilo

Satu