Historier

En fördel med att flyga ensam är att du då automatiskt sitter brevid en okänd person (okej, ifall du är trött behöver det inte alltid vara en god sida). Själv råkar jag ganska ofta sitta brevid pratsamma personer. På vägen till Göteborg satt jag brevid en äldre kvinna som bott 49 år i staden och hade hälsat på hennes föräldrar i Helsingfors. Personalen hade knyst hennes memma i "bombkontrollen" och hon var besviken. Hon berättade också hur hon rest omkring i Japan på sjuttiotalet. Japan är ett land jag gärna skulle besöka en dag. På vägen hem satt jag brevid en man med rött skägg som bodde i Nordsjö. Vet inte varför jag behöver berätta att han hade rött skägg men det var något jag mindes efteråt. I samma flygplan satt även en karisbo från barndomen. De finns överallt. (Förra sommaren råkade vi gå in i Mysfabo när vi promenerade längs gatorna i Budapest. Imorgon skall vi annars på studiebesök till honom och radiostudion. Att jobba på radio är även det modigt och inbillar mig att det är slitsamt att leverera historier på löpande band). Under påsken besökte vi skärgården och Tjolöholms slott som var en vacker plats. I spårvagnen hörde jag en grupp indiska turister prata och påmindes om hur mycket jag tycker om indiska (eller hindi kallas det väl), för att inte tala om engelska med indisk accent. Det får mig att dra på munnen, helt enkelt. Alla designaffärerna gjorde mig sugen på att inreda ett rymligare hem. Solen värmde våra bleka kinder och körsbärsträden var fem före att blomma ut. Spontant bestämde vi även träff med Hanna vid en fontän klockan aderton och jag hade aldrig träffat henne tidigare men kände förstås igen henne tack vare bloggen. Gå in och titta på hennes vackra bilder.

08.04.2015 kl. 20:09

Ur arkivet

Nästa fredag åker jag till Göteborg och det blir redan tredje gången som jag hälsar på Julia där. Får se vad vi hittar på den här gången. Där finns en massa personliga caféer och små affärer i varje fall. Jag tror också att våren hunnit lite längre. Ifall det är varmt kanske vi tar språvagnen ner till hamnen och färjan ut till skärgårdsöarna. Men mest ser jag nog fram emot att umgås live med personen som fått läsa det mesta som rört sig i mina tankar, i skriven form, över nätet. Det är annars rätt sällan som jag sitter och pratar långa stunder i telefonen med någon utan skriver mycket oftare. Själv tycker jag att det är modigt av folk att flytta och börja leva en vardag i ett nytt land eller tanken känns svårare ju äldre jag blir. Att göra det helt på egen hand. Att börja från noll med alla sina sociala relationer utan en bekant axel att luta sig emot. Ifall jag flyttade på grund av ett intressant jobb eller vidare studier kunde jag tänka mig att göra det för en tid men att bara packa väskan, åka runt utan större mål. Det skulle ligga alldeles för mycket tonårsliv över det.

31.03.2015 kl. 19:33

Tips

Dessutom kan jag tipsa dig om tre hemsidor, om du känner för det.

1 Jag fick syn på en bild från den här hemsidan i dag och sådan här konst gör mig enbart glad. Påhittigt, färggrant, lekfyllt, blommor och natur i samma bild. Vilken kombination av allt som är happy.

2 I går stannade jag en kvinna med vackra fågelörhängen och kunde inte låta bli att beställa likadana när hon berättade varifrån de var (härmis). Av märket Poola Kataryna. Vet ju själv hur glad jag blivit ifall någon stannat mig med beröm, så brukar försöka säga saker högt istället för att bara tänka och föra en inre dialog.

3 Ibland saknar jag att bo i en stad med större utbud i evenemang, uställningar, pubar och affärer. Men brukar försöka hålla ett öga på det som händer här i närheten, för det ordnas ju allt möjligt. Det ordnas både en skrivarverkstad i juni och en längre kurs i läsinspiration, vid Hangö Sommaruni.

28.03.2015 kl. 11:43

Varför är det så farligt om vi hänger bara?

Vi deltog i ett seminarium under två dagar och jag kände hur jag saknar att lära mig mer och få nya tankar. "Hengailu" och stadens olika utrymmen var något som jag fastnade mest för. En forskare hade begärt en grupp ungdomar att fota de olika platserna i staden som de brukar hänga på och frågade dem varför (svar: umgås med kompisar, inte behöva vara ensam hemma, det är gratis). De olika offentliga utrymmena kontrolleras också med kameror, skyltar med förbud, vakter, vakter som blöter ner trappor för att ingen skall sitta där, klassisk musik vid ingågnen till affärerna: för unga lyssnar väl bara på hiphop?, metallstoppare som gör det omöjligt att skatea, bänkar som tas bort, staket som gör det omöjligt att rutscha. Jag och Lotta har tagit emot ansvaret för att ordna liknande dagar men enbart för uppsökande ungdomsledare i Södra Finland nästa höst, i Ekenäs. Det är en stor uppgift att genomföra men samtidigt roligt att planera programmet. Vi har redan bokat in ett studiebesök till Dragsvik, några andra föreläsare och artister till kvällsprogrammet.

Efteråt skulle jag träffa Emma som jag inte sett sedan hösten och vårt möte blev som från en film då jag stod och väntade i trafikljusen med en ros i handen och plötsligt hörde ett förvånat "hej" från min sida. För då stod Emma där och väntade i samma trafikljus precis brevid mig och var på väg till samma plats förstås, där vi skulle mötas. Vi kramades och hon fick en röd ros medan vi väntade i röda ljuset, för hon hade haft födelsedag dagen innan.

28.03.2015 kl. 10:39

Måndagar

Jag läste om måndagar i dag på morgonen när jag öppnat min dator och funderade på dagens innehåll. Printade ut korta råd att ha ovanför mitt bord för att påminnas om hur vi kan lyckas bygga upp små illusioner. Att klaga hör till många kafferum stod det, det är okej att få klaga över "en skit måndag" och "fy fan åtta till fyra". Har vi det faktiskt så illa eller är klagandet en ovana för oss? Visst kan det vara kul att späda på med en svordom i en situation som inte överhuvudtaget behöver svordomar. Bettina är en person som jag kan skämta svarta skämt med och vi skrattar rått efteråt. För vi menar inget illa i grunden, det är bara så uppfriskande att få säga saker utan att behöva tänka på att någon blir sårad. Förutom att försöka vända sina egna tankebanor, förändra en klagosång eller inse att det inte blir bättre av tjatet (aktiva handlingar brukar vara effektivare), stod det att måndagen kan vara en dag då du kan planera inför veckan. Vad allt roligt kan jag göra eller vad skall jag få gjort under veckan. Det bästa tipset var att planera in något kul varje måndag. Att träffa en vän, äta något gott, göra sådant som du tycker väldigt mycket om. Då blir måndagen en dag som du kan se fram emot och som du kan vänta på. Bara därför åt jag tacos i dag, det var himmelskt som vanligt, jag stannade inomhus och skall snart titta på något program innan jag somnar tidigt. En magisk måndag.

23.03.2015 kl. 20:29

I dag var en av de där dagarna då jag hann tänka på framtiden

Jag har funderat lite på vad jag kunde göra under sommaren. Ett viktigt bröllop blir det i juni i varje fall. Ruisrock? En längre resa? Utö och Jurmo verkar vara sevärda platser. Jag skulle också önska få besöka Jolins stuga i Rosala för att få leva ut den skärdsgårdsidyll jag aldrig fick som liten (nå nej nej, vi hade ju en husvagn nära havet i Lunkböle, Tenala och jag har många starka minnen från en stuga vi hyrde i Trollsovda. Helt i min smak, det behöver inte vara så storartat.) För jag lever sällan så där att jag tar dagen som den kommer. Visst gillar jag spontana kvällar och att hälsa på hos folk en stund efter att jag tänkt på dem men det blir nog inte av så ofta nu längre. Nu känns det nästan obehagligt om ringklockan ringer utan att jag kommit överens med någon om att de skall hälsa på (för högst antagligen står där någon random farsa som vill ha pengar av mig). Till de gamla hemmet hittade inga dörrknackare. För tillfället väntar jag på svar från ett stipendium jag ansökt om, på ett resultat från en skrivtävling jag deltagit i och på ett svar om ett liknande projekt som jag deltog i under hösten men det här skulle vara i Lyon, France. Det skulle ju vara fantastiskt om jag fick goda nyheter från alla håll men det får tiden visa. Först tänkte jag inte skriva ut det innan jag vet hur det går men det är bra att visa att det inte har så stor skillnad om allt inte går vägen. Jag har ju i varje fall försökt och jag lyckas inte varje gång. Kanske andra bloggare lyckas varje gång, vad vet jag.

22.03.2015 kl. 17:44

Onsdagen och jag missade norrskenet

"Romaanikirjailijalle voi olla liian helppoa kirjoitella vain nättejä lauseita. Silloin näköpiiristä katoaa olennainen eli tarinan luuranko".

Jag tog en bild på den här meningen i dag, för ibland råkar blicken falla på precis sådant jag funderar på. Jag skriver aningen spretigt med naiva toner och den röda tråden kan bli ljusare och nästan osynlig på vägen. De oväntade vändningarna roar mig själv men det kan vara värt att lägga tanken bakom örat om jag vill skriva för andra i fortsättningen. Jag vet inte om jag vill det. Jag är realistisk och inser att jag inte är någon Riina Wästö. Samtidigt tycker jag ändå att det är viktigt att vara med och lägga ord på den tid jag råkar leva i och det vi är med om. Orden kan förklara min personliga verklighet som är minst lika värdefull som någon annans verklighet här.

Veckans bästa: Antin (en handledare) frågade mig vad jag gör på torsdagen och bjöd mig med på VNF:s teaterföreställning. En ungdom skrek nästan av förvåning när hen insåg att vi hade en åldersskillnad på tio år: TIO ÅÅR! (kände mig ungdomlig). Satt på en klippa i en total tystnad och såg en rosa solnedgång i Gumnäs.

Veckans sämsta: Jag missade gårdagens norrsken över himlen. Alla får det att låta som om norrsken är något obeskrivligt magiskt så jag vill ju också uppleva det. Trots att jag missade färgerna roar det mig att hela landet berördes av fenomenet och att nyheten fick så pass många att känna iver i kroppen. Bara det gör det till en lite bättre "veckans sämsta". Jag har filosoferat alldeles för mycket på de normer som finns omkring oss. Vi inbillar oss att vi har friheten att leva precis som vi själv vill det, ändå trycker normerna in oss tillbaka innanför gränserna för vad som är möjligt och vi säger "det här passar nog mig". Få bra vitsord, studera, jobba, jobba, drick inte, planera din ekonomi, var vänlig, bli inte förälder för sent, var driftig, ligg inte runt, så här ser en vacker människa ut.

18.03.2015 kl. 18:58

Väntan

Den här serien beskriver en väntan.

Inte en längtan bort.

(Hunden: ordspråk är inget för mig, det är aldrig värt det).

11.03.2015 kl. 19:30

Hemvägen

Idag när jag gick via ett lopptorg och via banken på vägen hem från jobbet (nu mera: behändigt att jobba mitt i centrum!) möttes jag av bara glada människor. Det finns så många människor som sprider mjukhet omkring sig här, tycker jag. Vår fotokursledare Taru till exempel, bara hennes sätt att prata och vara fick mig att känna mig välkommen. Amanda stannade mig med frågan, hur är det med dig Riina och bakom hyllan vinkade en kvinna från dansen som också verkar hur trevlig som helst. Till och med bankmannen skämtade med mig när jag berättade att jag skall resa till Göteborg över påsken och behöver pengar kvickt. Jag funderade på hur vi som passerat studielivet (och barndomen för den delen: barndomsvänner lär vi aldrig mera få) träffar nya vänner. Har du träffat någon person som du blivit riktigt bra vän med nu som vuxen? Var det via en arbetsplats, någon hobby, bloggen, bekantas bekanta, nya grannar, din pojkvän, föräldrar i samma livssituation: i parken? Tänker mig att det lätt blir samma mönster, att vi umgås tillsammans med dem som vi alltid varit vänner med. På så sätt blir det ju en mer djup vänskap men det här var bara något som slog mig idag på hemvägen, när det verkar finnas så många bra typer där ute. Samtidigt är vänskap ett känsligt ämne, tycker jag, för en kompiskrets är ingen självklarhet. Ensamhet är inget vi pratar om högt och inget vi postar på Instagram.

09.03.2015 kl. 20:29

Inte utan manligt sällskap

Jag blev inspirerad av en bok jag lånade som heter Banbrytaden mode, från korsett och kuvertväska till kortkort och mindes en uställning som jag salvaktade i Vasa för många år sedan. Då passade jag på att lyssna när guiden berättade om en tid då kvinnor inte fick besöka restauranger utan manligt sällskap. Tyckte att den här texten passade bra,  just i dag. Får se om det blir någon fortsättning. Jag brukar skriva ganska korta delar, jag läser dem många gånger och försöka hitta krokar som kunde hänga ihop i en längre helhet. Den senaste tiden har mina texter varit mer lättsamma och det verkar som om jag hittat tillbaka till min dåliga humor. Kanske har det något med våren att göra.

"Medan hennes trosor och strumpbyxor och resten av urvalet kläder torkade i vinden passade hon på att gräva i farsans garderob. Han var på arbetsresa och hon valde ett par vida byxor. (De här byxtyget skulle kännas tungt och dammigt att bära femton år senare när sidenkragarna fladdrade kring halsen på kvinnorna i modemagasinen. Klädesplaggen skulle inte vara till för att dölja utan framhäva den kvinnliga figuren, snart behövdes allt mindre fantasi för att nå den bara huden med blicken). Byxorna buktade utåt vid knäna, de höll inte formen på baksidan och var slitna längst med buntarna. Hon tog på sig en skjorta med mörkröda knappar och en brun kavaj, en kavaj med lederrutor vid armbågarna. Hatten drog till sig för mycket uppmärksamhet, den lämnade hon kvar överst på hyllan i tamburen. Hennes bröst var inte svåra att linda in i ett åtsittande tyg. Nu såg hon ut som en späd man utan armmuskler, en farsa som lämnat barnen hemma med en barnflicka medan han själv passade på att njuta av livet. Hon ville ge ett sofistikerat intryck och bar dagens tidning under armen med rubriken bortvänd från kroppen. ”Päivälehti”, läste hon. För hon behärskade givetvist de båda inhemska språken, tyskan hade hon inget problem med heller när hon steg in på restaurang Orava och använde sig av smeknamnet Niklas Hahnson. Ett förnamn som var tillräckligt neutralt för att inte väcka misstankar och ett efternamn som inte avslöjade allt för mycket om släkten".

08.03.2015 kl. 17:15

Bilden är tagen av min fina vän Emilia Nyberg.

Jag heter Riina och trivs med avslappnade personer, i harmoniska miljöer, i nära relationer, i ensamhet, på väg från en plats till en annan.

Skenet bedrar: jag är inte så lugn som du tror utan jag utmanar mig själv och söker mig till överraskande möten och vågar känna mig obekväm en stund.

 

Elena

Julia

Malin

Minna

Miilo

Satu