Hälsningar

Under de senaste dagarna har jag tänkt på att det skulle vara roligt att göra studiebesök till vänners arbetsplatser och följa med dem under en dag. För arbetet är en sådan stor del av vår vardag och i varje fall jag vet inte hur folks arbetsrum ser ut, hur varierande arbetsuppgifterna kan vara och hurdan roll till exempel Jolin, Elena eller Linda bär på under sin arbetsdag. Fick också plötsligt en iver att åka ut på en nattlig utfärd nu när kvällarna fortfarande är ljusa, såg så många vackra bilder på skymning och dimma under midsommaren. Jag har också känt att jag finns mitt inne i en cirkel av ärenden som behöver uträttas. När jag avverkar ett ärende verkar det direkt dyka upp något nytt. Om det inte är en ny spricka i bilrutan så är det tågbiljetter som borde beställas, om det inte är festivalbiljetter som skall betalas är det någon gåva som kunde funderas ut. För någon vecka sedan hade jag precis kruxat av ett besök på hälsovårdscentralen när jag återvände till min bil och såg att någon lämnat en handskriven lapp på rutan, personen hade backat in i min bil. Det går bara runt, runt, runt det där. Men jag försöker att skriva ner saker på lappar och sköta dem så fort som möjligt. Idag såg jag en borttappad svanfamilj i centrum av Karis men läste senare att de hade fått hjälp att hitta tillbaka till Pumpviken. Sen har jag för en gångs skulle redan bokat en plats där jag tänkte fira min födelsedag i slutet av november, en sällan skådad känsla av förberedelse. Skulle vilja att någon sjunger där och välja ut några fina sånger som följt med mig under åren, får se. Hoppas någon kommer dit också, ha ha! Det var det här jag hade att komma med idag, ville skriva ett lite mer oseriöst inlägg, för jag har tagit det här livet på alldeles för stort allvar den senaste tiden. Ja, i princip hela mitt liv.

23.06.2015 kl. 20:35

Sommarfynd

(Ur de små sommarfynden).

Lissabon har länge återvänt i mina dagdrömmar.

Jag älskar det, att bara åka iväg. Det är det bästa med mitt liv just nu.

Och jag skriver att jag inbillar mig att hon fortfarande är en sjuttonåring som sitter på en italiensk mur utan en telefon att ringa hem med. Hon var bara en flicka från början, då när det okända var en styrka.

Nu vet vi hur det gick. Jag finns, min bror finns, Max finns.

Tärkein on että olet olemassa, skriver jag, för vi åker tillsammans.

18.06.2015 kl. 19:59

Jag hörde att du II

Det är inte min mening att avslöja vad jag sysslar med på Tinder, här av alla platser, men jag vill försöka avdramatisera hela singelskapet. Ingen är en sämre person bara för att man inte lever i ett förhållande. Jag hann redan gå på min första träff faktiskt och den fick fyra paninis av fem. En minus för att jag själv åt paninin som en liten kyckling (beställ annars aldrig mat när du äter med en person du inte känner så bra från tidigare). Undrar, hur ofta får personer som lever i ett förhållande frågan: har du valt det själv eller är det mer så där ofrivilligt? Känner du dig lycklig eller funderar du ibland på hur det skulle vara tillsammans med en annan person? Stannar du kvar för att du inte vågar ta steget ut eller känns det för skrämmande att leva ensam?

15.06.2015 kl. 17:28

Jag hörde att du

"Några tomtar berättade att du är singel"

"Jag vet en ny singel i Svartå"

Jag blir inte alls sårad men nog förvånad ibland. Eller kanske borde jag börja ta det som en komplimang, när folk undrar hur det kommer sig att jag fortfarande är singel. Till saken hör att jag inte aktivt har försökt träffa någon, min vardag kryllar inte av nya ensamstående personer och jag har heller inte haft kraften att lära känna en ny person, djupare, en gång till. Dessutom trivs jag ypperligt i mitt eget sällskap. Ibland tror jag att folk som levt i ett långt och stabilt förhållande glömmer bort hurdan grundtrygghet de kan ha i sin egen relation. Jag har en trygghet i mig själv, på riktigt. Det betyder inte att jag inte skulle vilja dela mitt liv med någon annan, jag önskar det verkligen, men jag tänker inte tvinga fram det.

Men nu. Tinder. Omringad av fördomar. Ytligt, det kan hända. Jag går mest på känslan. Om det känns som en person som jag kunde trivas med så gillar jag. Aldrig om det finns en bar musklig överkropp på bilden eller om texten gör mig förvirrad. Det är intressant att se på hur olika sätt vi framställer oss själv för varandra. (Lika som i bloggar, på Facebook och Instagram. Jag gör nästan ingen skillnad på dem). Jag skrevs med två personer som verkar väldigt sympatiska och snälla, med den ena hade jag en del gemensamt. En tredje var alldeles för ivrig för min smak.

Jag fick ångest och ville radera min profil.

Det är en bra övning för mig, att vara lite mer obrydd och säga nej om magkänslan gör det. Skriva och säga hej, våga lite mera.

Det viktigaste, det behöver inte vara så allvarligt.

"Lägg inte hela din själ med i det här spelet", sa min Tinder-guru-vän.

08.06.2015 kl. 21:15

Plus och några minus

+ Min pappa brukar hämta en bukett liljekonvaljer åt mig, mamma och mummo varje gång de börjar blomma. Jag tycker att det är så fint och vill föra vidare den traditionen.

+ Jag har försökt forma måndagen till en dag att se fram emot. Igår gjorde jag pizza, som väntar på mig i kylskåpet, bara för att jag kan.

+ Trots att jag inte har sommarlov ännu, har jag nästan inga tidtabeller att följa på kvällarna i juni, vilket har visat sig vara bra för mina tankar. Ibland blir jag till och med lite stressad bara av att läsa hur mycket andra gör.

+ Jag har läst Minkriket (väldigt bra med spännande slut, väckte många tankar om livet: om hur olika/lika det kan levas) och håller fortfarande på med Taivaslaulu (en av de vackraste böcker jag läst på länge)

+ Av olika orsaker har jag aldrig träffat min hyresvärd ansikte mot ansikte och en kväll i biblioteket, när jag bläddrade i en bok om Cirkus Finlandia, råkade jag få syn på en bild med ett bekant namn under. Det var vårt första möte.

+ Sedan januari har jag fungerat som stödperson ibland vilket har känts väldigt betydelsefullt för mig.

- Jag behöver se över min ekonomi. Efter att jag flyttade och fick en högre hyra har det dykt upp en annorlunda stress i slutet av månaden. Förut jobbade jag också i skift och flera veckoslut i månaden vilket höjde lönen. Hade då heller inte tid att göra lika mycket som jag gör nu.

- Jag har haft problem med värk i ryggen/nacken/högra ögat. Nu mera använder jag linser eller glasögon hela tiden och ligger ibland blickstilla på en spikmatta. Det här gör mig trött och tar bort en del av min iver.

02.06.2015 kl. 18:38

Skogen

Förra helgen började med en skogsutfärd i Bromarv. Det var Clara som visade mig en klippa dit du kommer om du går genom den djupa skogen. Skogen, tänkte jag. Länge sen! När har jag senast vandrat omkring bland gröna stenbumlingar och känt kvistarna knaka under foten, hört vinden röra topparna men inte mig. Skyddad av träden längst ner. Jag tog bilder av olika växter på riktigt nära håll och de blev vackra former av dem. Med Julia gick vi också och såg en utställning i Ateneum (Ismo Hölttö) och hennes mamma berättade minnen som väcktes utifrån bilderna medan vi gick. "Jag höll andan och klädde på mig de spändaste byxorna, liggandes, när tyget ännu var fuktigt". Stilen på bilderna påminde mig lite om Vivian Maier men i Finland. På söndagen hittade jag en spegel, till min lilla samling, på torget i Fiskars och pratade kort med de olika försäljarna. Försökte fråga var det hittar alla sina prylar, för det är ju kanske det mest intressanta med hela livsstilen. Att de samlar på sig grejer och åker runt från torg till torg. Den roligaste prylen jag såg var en ficklampa av plåt som fortfarande fungerade. Det gick att byta en röd lins till en blå lins till en helt vanlig.

27.05.2015 kl. 19:25

Pippi

Läste att Pippi Långstrump fyller sjuttio, senare i år. I artikeln funderar de kring vilken inverkan hon har haft när det kommer till synen på flickor och hurdan förebild hon varit. Hon är självständig, stark och inte rädd för att säga sin åsikt. Medan Tommi och Annika går hem till sina föräldrar bor Pippi ensam utan sin änglamamma och söderhavspappa. Det frågas om man som ensam anarkist kan förända sin omgivning och om en kvinna kan leva vidare, utan gränser, hela sitt vuxna liv. Enligt mig finns det både goda sidor och några sämre sidor med en liknande förebild. Jag vill inte att kvinnor skall behöva vara fräsiga eller låtsas vara okänsliga för att ta sig framåt. Jag behöver andra människor otroligt mycket och mår bäst när jag känner att jag är en del av något. Nu spårade kanske kopplingen till Pippi ut men det var i varje fall därifrån som tanken fick sin början.

19.05.2015 kl. 21:29

Avslutning och drömhus

Jag försökte ladda upp några av de inskannade svartvita bilderna men något strulade. Det var spännande att först nu se hur bilderna blev, även om vi fotade dem redan i februari. Här är i varje fall en vårig ruta från förra året och Nagu. (Jag är inte sen med att ta en bild när jag passerar stenhus i olika färger, samla inspiration till drömhuset). Vi hade avslutning i Åbo och på vägen hem slog det mig varför jag trivdes så bra i vår grupp. Det var ju en samling personer som alla gillar samma sak men det fanns också en speciell öppenhet för olikheter där, enligt mig. Jag kände mig aldrig udda, utan tvärtom, väldigt hemma i sammanhanget där olika skribenter är generösa med även svårare livshändelser och inte kväver mig med sin ordentlighet. Vi hade turen att få lyssna på högläsning (vi borde läsa mer högt för varandra även om vi blivit vuxna) och en fantastisk saga om Lilla Björn och Lilla Tiger innan vi slutade med orden "det man inte ser kan man inte hitta".

17.05.2015 kl. 20:16

När vi kör förbi avtagen

Vi är hemma från Jakobstad och allt gick bra. Där fanns många vackra hus. Jag rekommenderar verkligen roadtrips inom landet. Okej, de långa raka landsvägarna får kanske inte hjärtat att dansa disco i bröstkorgen men med bra musik, pauser och sällskap går tiden fort. Dessutom kryllar det av sjöar och fina platser där man gärna stannar för att ta ett vykort till albumet "mitt lands flora & fauna". På vägen ner kurvade vi genom Kurikka av alla ställen, min kompis Raisa studerar i närheten och bodde nu i en gammal tågstation precis intill Koskenkorva. Där ser ni, jag har aldrig varit där förut och det kan hända att jag aldrig åker dit igen.

15.05.2015 kl. 10:50

Majlistan

Vad är ditt mål under maj månad?

Att vara mer utomhus och att cykla oftare. Att plocka liljekonvaljer och föra buketten åt någon.

Vad kommer du vara beroende av?

Sömn och mysli innehållande mycket mer socker än vad jag tror vid första ögonkastet.

Vad står det i ditt första inkomna sms för maj månad?

Nu har det redan hunnit gå en tid men ett av de första var: Vi får dela på saker och så får man ta sin väska i famnen och mellan fötterna.

Hur ser en typisk maj-morgon ut för dig?

Jag vaknar av mig själv när det blir ljust i rummet och frågar mig när jag kommer att hänga upp mörkläggningsgardinen. Jag ligger ändå kvar i sängen en stund och stiger upp i sista minuten. Väljer kläder. Jag går ut men ibland glömmer jag något och behöver gå upp en trappa på nytt. Sen åker jag bil 500 meter till jobbet vilket känns dumt men jag behöver ofta bilen under dagen.

Kommer något hända denna månad som aldrig hänt tidigare?

Jag kommer att besöka Musikcafé After Eight i Jakobstad, det kan bli kul. Deltar i vår avslutning i Koulu där jag skall läsa upp något jag skrivit framför de andra gästerna, vilket känns lite nervöst för min egen del.

Vilka låtar finns på din spellista för maj?

Jag brukar inte göra spellistor utan lyssnar ofta på samma låtar tills jag försöker skärpa mig och hittar någon ny favorit. Klingande och Kygo känns fortfarande våriga och lätta i mina öron. Över lag gillar jag all musik som har latinotoner, dova trummor eller mer och mer instrumentalisk musik.

Är det något du vill ha mindre av denna månad som du hade för mycket av förra månaden?

Inte egentligen. April var en stabil månad i mitt liv.

Är det något du vill ha mer av denna månad som du hade för lite av förra månaden?

Saknar att sova nära och då helst nära en person jag tycker om.

Smider du redan planer inför sommaren?

Det har jag gjort redan länge men om alla planer förverkligas är en annan sak. I juni skall jag på studentfest till Nådendal, på bröllop, fira Minna, Jolin och Patti som alla fyller 30 och på den traditionella pubrudan. I slutet av juli har jag betald ledighet fyra veckor i rad, det har aldrig hänt mig tidigare.

Bästa drycken i maj!

Lingon- eller rabarbersaft (inte tillverkad av mig).

Vad är det finaste någon sagt åt dig hittills under månaden?

Det jag kom att tänka på är min kollega Fredda som nästan alltid säger högt "vad roligt att se dig Riina, det är alltid roligt att se dig" när vi ses. Han säger trevliga åt de flesta och jag tror nog att han menar det.

Vad hoppas du att någon ännu kommer att hinna säga åt dig innan månaden är slut?

"Jag kan betala din hyra och alla dina räkningar hela sommaren så kan du tänka på annat" alternativt "Jag beställde precis en resa till Portugal/Kroatien åt dig och mig".

10.05.2015 kl. 12:48

Bilden är tagen av min fina vän Emilia Nyberg.

Jag heter Riina och trivs med avslappnade personer, i harmoniska miljöer, i nära relationer, i ensamhet, på väg från en plats till en annan.

Skenet bedrar: jag är inte så lugn som du tror utan jag utmanar mig själv och söker mig till överraskande möten och vågar känna mig obekväm en stund.

 

Elena

Julia

Malin

Minna

Miilo

Satu